Den här typen av väckning på morgonen vill ja inte vara med om igen! Men det är fantastiskt hur snabbt man faktiskt KAN komma upp ur sängen när de gäller ;)

Kl. 06 vaknar jag av ett tjut på övervåningen (Brandlarmet tjuter), river upp Fredde och inom loppet av några sekunder har vi sprungit igenom hela huset tror ja för att kolla vad som händer. Efter en stund har vi konstaterat att allt är lugnt, men jisses vilket uppvaknande.

Sen var det ju omöjligt att somna om...

På tal om att sova så drömmer jag MASSOR om förlossningen nu, fast jag kommer aldrig så långt att jag får se min bebis. Alla gånger slutar det med att jag vaknar eller att jag får upp nåt konstigt föremål i famnen (en leksak, en degklump m.m.) istället för en bebis. Usch det har varit mycket tankar kring förlossningen nu på sista tiden och jag vet egentligen inte varför jag utsätter mig för de här igen.

"Det kommer att gå bra".....

Ja de säger ju alla och det tror ja nog men oron ligger som ett svart moln över mig endå! Oron över att det faktiskt kan hända saker. Jag vill bara ha min bebis nu...