Tankar
Vissa dagar snurrar det fruktansvärt mycket i huvudet på mig. Oftast är det mina barn som triggar igång funderingarna.
Jag kan sitta med Kevin i min famn och timmarna tickar förbi utan att jag reagerar. Eller känslan när Elias slänger sig runt halsen på mig, ler och säger
- Jag älskar dig mamma!
Det är lätt att bli bortskämd med materiella ting eller vanan att ha någon hos sig, att kunna spendera sin lediga tid med vänner och familj eller bara kunna krypa upp i soffan och mysa framför tv:n, tända ljus och inte göra nånting.
Dom här små vardagliga sakerna som man annars tar för givet kan plötsligt tas ifrån dig! Jag har vid ett par tillfällen fått ett ordentligt uppvaknande och insett vad som faktiskt är viktigt.
Alla ni som har barn vet förståss att första gången man får hålla den lilla guldklimpen är ett sådant tillfälle då ingenting annat har någon betydelse. Känslan när vi fick Elias är obeskrivlig, kärlek från första stund och första gången jag fick hålla Kevin var jag så otroligt lycklig att han faktiskt mådde bra och att höra honom skrika gav en lättnad som fick tårarna att komma.
Min sambo gnäller jag på lite då och då! Ibland handlar det om att hjälpa till, ibland om att han borde lyssna lite mer eller nåt annat som jag tycker är viktigt just då. När sen känslan att han kanske inte skulle finnas där slår emot mig så kan jag inte komma på en enda grej som jag faktiskt retar mig på. Alla har vi våra egenheter och jag är nog inte alltid så lätt att handskas med jag heller, kanske ;)
Mycket som snurrar som sagt, nu ska jag gå och väcka mina pojkar som faktiskt BÅDA sover! De vart tyst här hemma och det brukar oftast innebära bus men när jag gick in i Elias rum för att titta till honom så hittade jag honom såhär...
Världens finaste Elias!
Sluta med nattamningen??
Tänker inte dra hela historian om våran sömnlösa natt, timmar vi varit vakna och vem som gjort vad men ja kan säga såhär mycket att idag skulle jag vilja ligga kvar under täcket och inte visa mig för omvärlden alls! (Älskling, kom hem och ta dina barn...)
Som om de inte vore nog så har förkylningen bitit sig fast i oss allihopa här hemma! Fler instängda dagar och rastlöshet...
Nä nu ska jag inte sitta här och vara bitter! Vi var ju ner till BVC igår för att väga och mäta minstingen, och han växer då så de knakar =) Fick dock höra att han egentligen inte behöver äta på nätterna utan jag kunde prova ge nappen istället. De va ju lättare sagt än gjort! Snart 4 veckor gammal och med en vilja utan dess like, ni kan ju gissa hur de gick!
Elias var ju oxå en stor bebis så kan klarade sig utan mat lite längre, men han var närmare 2 månader när vi tog bort maten på natten, men det känns som de är aningen tidigt att göra de med Kevin nu, eller????
Vikt: 5515 g
Längd: 56,5 cm
Visst är han högt upp på kurvan men han startade på 4560 g oxå. Det går mellan 3,5 - 5 timmar innan det är dax för mat igen, är det för tidigt att ge efter 3,5 timme??
Ahja, visst kan jag försöka skjuta lite extra på de så gott de går men det är ju en mycket bestämt pojk =)
Tålamod, vad är de ???
Känns som allt runt omkring ska jävlas med mig. Mycket är väl egentligen småsaker som jag i vanliga fall inte skulle ägna en tanke åt men just nu känns det som om allt som händer är för att förstöra min dag.
Inte nog med att ingenting passar längre, en liten sak som att foten fastnar i byxbenet när jag ska klä på mig, gör att jag tappar balansen och genast så lessnar jag ur och ilskan är redan där.
Katterna har jag egentligen hållt mig undan från nästan hela graviditeten. Springer in och ut hela dagarna och kan inte göra det samtidigt, efter att en av dom gått ut väntar gärna den andra tills jag satt mig igen innan det hemska oljudet drar igång och nästa ska ut. 10 minuter senare ska den första in igen...
Rester efter "dagens lunch" ligger uppsläpade på altanen varje morgon och de myser gärna ner sig i vagnen, sängen eller bland kläderna där de lämnar halva pälsen och ett helt gruslass innan dom kräver att få gå ut och hämta hem mer djur åt mig.
Att det hela förstoras upp är för att orken finns inte, jag kan knappt böja mig och det sista jag vill göra är att ta reda på efter katter eller lägga ner tid på att laga saker som inte vill fungera och kräver att man drar igång med stora projekt just nu.
Nä, nu är ja väl gnällig ja VET! Men även om jag vet att ja överreagerar så vill inte kroppen lyssna på mig. Elias är den enda som kan få mig att släppa ilskan snabbare än den kom och snart är jag väl alldeles för lycklig för att bry mig om småsakerna som irriterar.
Nu tänker ja iaf svida om och åka in till stan för att beställa tapet och hämta hem min gullunge som ja längtat ihjäl mig efter.
Brinner det??
Den här typen av väckning på morgonen vill ja inte vara med om igen! Men det är fantastiskt hur snabbt man faktiskt KAN komma upp ur sängen när de gäller ;)
Kl. 06 vaknar jag av ett tjut på övervåningen (Brandlarmet tjuter), river upp Fredde och inom loppet av några sekunder har vi sprungit igenom hela huset tror ja för att kolla vad som händer. Efter en stund har vi konstaterat att allt är lugnt, men jisses vilket uppvaknande.
Sen var det ju omöjligt att somna om...
På tal om att sova så drömmer jag MASSOR om förlossningen nu, fast jag kommer aldrig så långt att jag får se min bebis. Alla gånger slutar det med att jag vaknar eller att jag får upp nåt konstigt föremål i famnen (en leksak, en degklump m.m.) istället för en bebis. Usch det har varit mycket tankar kring förlossningen nu på sista tiden och jag vet egentligen inte varför jag utsätter mig för de här igen.
"Det kommer att gå bra".....
Ja de säger ju alla och det tror ja nog men oron ligger som ett svart moln över mig endå! Oron över att det faktiskt kan hända saker. Jag vill bara ha min bebis nu...
Mycket som snurrar i huvudet
Sen ett tag tillbaka så känns de bara drygt att varje dag behöva fundera på vad man ska göra av dagen! Går upp, äter frukost, klär på mig och sen då???
Att bara ligga i solen eller sitta i skuggan en hel dag känns mindre lockande just nu. På gården finns de massor att göra men med magen i vägen så kan jag inte göra så mycket åt de. Shoppa har ja gjort och även de har jag lessnat på (Knepigt ja vet).
Egentligen tror ja bara att jag letar efter det jobbiga i allt som jag skulle kunna göra!
Att åka in till stan = Usch, gå omkring där i värmen och så måste ja göra mig iordning...
Vänner = Vad ska vi göra ?? Måste jag göra mig iordning?? Vem har tid ?? Alla har väl sin sambo hemma på semester och spenderar tid med familjen eller jobbar. Men när jag väl träffar nån av mina vänner så flyger timmarna snabbt förbi och jag är så glad att jag har er som förgyller mina dagar.
Vara hemma på gården = Alldeles för varmt i solen, rastlös och det enda jag ser är allt som jag skulle kunna göra men inte kan för kroppen klarar de inte.
Nu låter det mesta negativt och det kanske är en sån dag idag! Självklart är det inte såhär varje dag, det är bara tungt att komma igång. Nu mot slutet av graviditeten så börjar jag bli mer less, orkeslös och viljan att kunna ta sig upp ur sängen utan problem eller kunna busa med Elias utan att få ont överallt är STOR!
Så jag ber om ursäkt till mina vänner om jag kanske är lite frånvarande ibland.
Förresten, så slog ja på tv:n i går och fastnade framför ett program som handlade om förlossningar och tiden på BB. VARFÖR utsätter jag mig för detta???
Med kroppen sprängfylld i hormoner så kan ja lova att det inte var de bästa! Barn som far illa, mammor som vrider sig i smärta och bara tanken på att jag själv snart ska genomgå detta gör mig LIVRÄDD!
Ena dagen känns de mindre märkvärdigt, jag har ju gjort det här förut och det ska jag väl klara av igen. Medans andra dagen kommer tankar upp om allt som kan få fel under en förlossning och rädslan att jag ska tappa kontrollen helt.
Om man kanske kunde spola fram lite snabbt till stunden vi får se våran bebis för första gången och får hålla honom/henne vore ja tacksam!
Hollywoodfruar
Svenska, Norska & Danska hollywoodfruar... Är bara några av programmen som tv sänder på löpande band just nu!
När de råkar bli en tittarsucce av EN säsong så MÅSTE de bara visas så mycket de bara går av samma sorts program. Real housewives of New Jersey, New York & Orange county är oxå några av säsongerna tv sänder med precis samma innehåll, bara nya uppblåsta människor som gör bort sig i tv.
Första säsongen och kanske även nästa kanske kan vara helt ok att slötitta lite på men det spårar ju alltid ur!
Kan nån komma på något nytt kanske??!!??!
Ingen reklam, TACK!
Igår fick jag äntligen iväg alla påsar med reklam och tidningar. Funderar starkt på att säga ifrån mig all reklam men sen har jag ju en här hemma som bara måste bläddra igenom allta drivor som kommer varje dag.
Nått enstaka reklamblad kan väl jag oxå titta i men nog skulle jag klara mig utan det oxå. Är bara så trött på en smockfull brevlåda utan egentligt innehåll. Hmm, tänk om man kunde säga ifrån sig räkningar och annat trök oxå!
Nä, paket, ROLIGA brev & sånt ska det vara =)
En rättighet!
Det borde vara VARJE gravid kvinnas rättighet till fotmassage vid slutet på dagen. Tyvärr är mitt hjärta inte så pigg på detta och i skrivande stund är han inte ens hemma. Så idag fick jag ta saken i egna händer, men de är inte alls samma sak ju =( Å inte de lättaste heller för den delen, med en stor kula på magen som är ivägen!
Stackars små fossingar...
I morgon bär det iaf av mot Borlänge med mina hjärtan för en dag i badhuset. Lite shopping ska vi nog oxå hinna med, måste ha hem lite smått och gott till pyrets rum!
Sommarstress
Nu börjar veckorna flyga förbi i rasande fart och jag börjar bli mer och mer stressad över allt som jag vill hinna med innan det är dax för pyret att lämna sin plats i magen. Då vill jag inte ha en massa som hänger över mig utan bara mysa med mina hjärtan och invänta hösten =)
Eftersom det rör gården och dom flesta sakerna är rätt tunga så kan jag inte ta tag i nåt utan hjälp av Fredde och han jobbar ju hela dagarna än så länge. Egentligen borde jag väl tycka det är skönt att ligga på latsidan men ja blir bara uttråkad & stressad istället.
Men idag släpper vi den tanken ett tag för att hälsa på hos Sandra & lilla Lovis istället =)
Less ja blir...
Ibland blir ja bara så less på allt!
Finns tusen saker att göra och de enda jag verkar få göra är att ligga i soffan. Klart jag vet att det inte är nån brådska med allt men jag vill ju kunna göra NÅNTING!
Är så fruktansvärt less på alla begränsningar och eftersom det mesta sker utomhus och är ganska tungt arbete så slutar de med att jag får sitta och titta på i ett hörn. Det är inte alls så skönt som de låter för en rastlös själ =( Jag vill ju oxå kunna hjälpa till och bidra med nånting, min stackars älskling får göra allt.
Magen är ivägen när ja böjer mig och sammandragningarna ett faktum om jag skulle ta i för mycket. Som sagt tidigare så finns det inget på våran gård som innebär lugnt arbete då vi fortfarande håller på att lägga grunden.
Miljonvinst och ett helt gäng arbetare skulle inte sitta helt fel...
Gården!
Idag kom nya vi i villa tidningen och som vanligt så sitter ja där vid köksbordet och känner mig helt tom i huvudet. Renovera och göra om inomhus har aldrig varit några problem, idéerna ploppar upp och inspirationen brukar alltid infinna sig ganska snabbt men när det gäller gården så står de helt still.
Ja orkar knappt leta efter inspirationen eftersom det känns som allt blir ett MEGAPROJEKT som kommer kosta en förmögenhet och ta alldeles för mycket tid. Tittar ut på våran gård och försöker komma på vad man skulle kunna göra, ingenting ploppar upp i huvudet på mig.
Vad jag behöver är någon som kan planera våran gård och berätta vad man skulle kunna göra! Saker som kanske inte tar flera år att få klart, men var finner jag en sån då??
Eller ännu bättre, ett helt gäng med människor som faktiskt tar tag i saken och gör nånting åt våran gräsplätt! Var är miljonvinsten när man behöver den ;)
Varför blogga??
Funderade på det här med bloggande i går...
Har läst en del bloggar på sista tiden som har börjat tröttna på bloggandet då det roliga att få berätta något personligen för någon försvinner. Man behöver ju knappt prata med vänner och familj för alla följer bloggen och uppdaterar sig där istället. 
Kan säga att jag själv kännt tristessen av att blogga om saker som händer och sen aldrig kunna berätta något personligen då man alltid får höra kommentaren - Jag vet, läste det på bloggen!
Men trots svackor och tidsbrist så hänger den fortfarande med! Men hur länge??
Hur länge ska man hålla bloggen vid liv egentligen? Ska jag sitta här i soffan och blogga om mitt liv och Elias hyss om 10 år?! Njaa, tvivlar starkt på de, men när ska man sätta stopp då??
Just nu tycker jag att det är ganska skönt att skriva av sig men tiden räcker inte alltid till och ibland känns det som att uppdatering är ett måste för att hålla den vid liv.
Som sagt, Undra HUR LÄNGE kommer skrivandet att hålla i sig??
Hjälp mig!
Jag har börjat fundera mer och mer på att byta bilstol åt Elias framöver, men ju mer jag tittar ju mer förvirrad blir jag.
Pratat med massa människor i olika affärer och rekommendationerna är allt från 15 kg, 3,5-4 år och mycket mer. På babyproffsen sa hon att det beror ju mycket på hur lång och stort barnet är oxå, så hon tyckte jag skulle ta med mig Elias så man kunde prova olika stolar.
OM jag skulle vända på honom framöver så velar jag mellan 2 olika stolar... 
Det här är en stol som kan vara vänd åt BÅDA hållen och känns mer rejäl att ha framåtvänd pga av bältena som sitter i stolen. Stolen är rekomenderad från 9 mån upp till 8 år.
Kostar ca 3000:-
Den här typen av stol ligger väl på 1800-2000 nånting.
Den här stolen rekomenderas från 15-36 kg eller 4-11 år. Men om han väger 15 kg och är under 4 år då?? Med denna stol så anvnder man bilbältet som finns i bilen och det känns som han kommer sitta bättre fast i den andra stolen i så fall.
Antar att jag får ta med honom upp till Borlänge nån dag så får dom hjälpa mig där. Är det så att han är för liten så är de inte mycket att göra åt saken, men andledningen till att jag börjat fundera på det här är att det börjar bli svårt att ha honom baktvänd.
Han kan defenitivt inte sitta i baksätet längre för benen trycks ihop totalt då. Vi har honom i framsätet med ryggstödet så långt nerdraget de går för att han ska få utrymme med sina ben. Han försöker hela tiden vrida runt sig och titta framåt och blir bara arg och leden när han måste sitta fast åt "fel" håll. Sen är det ett evigt krångel att försöka få in honom i stolen oxå då våran stol har ganska höga sidokanter och det finns knappt utrymme kvar för honom att ta sig in.
HJÄLP MIG!
Hur har ni gjort med era barn när dom börjat "växa ur" sin bilstol ??
Drömmarnas värld kanske ??
Ibland skulle jag bara vilja ha ett break från verkligheten! Varken vill, kan eller kommer att skriva om detta här men ibland blir det bara för mycket....
Återkommer med ett bättre humör en annan dag...
Inte ett dugg avundsjuk!
Solen skiner på dagarna och vore de inte härligt att sitta mot en husvägg och mysa i solen, eller att vara ute på promenad med solen i ansiktet?!! Men jag, som säkert så många andra får vara instängd på jobbet och beger mig inte hemåt förens solen gått ner och kylan är ett faktum igen.
Men jag är inte bitter, inte ett dugg...
Nu är de ju bara tre veckor kvar på praktiken sen får jag gå hem igen och det är verkligen med blandade känslor vill ja lova! Visst ska det bli skönt att få vara hemma och njuta av den kommande våren, men vad ska man göra på dagarna??
Jag har ju vant mig med att jobba hela dagarna och plötsligt ska jag vara hemma istället. Hade jag Elias hemma hela dagarna finns de väl alltid att göra, men han ska ju vara på dagis några timmar om dagen oxå. Fast å andra sidan har ja redan börjat känna av foglossningar så det kanske kan vara skönt att bara få en lugn stund för sig sjäv oxå.
Kommer iaf defenitivt att sakna alla på salongen...
Valentine
På söndag är de dax igen! Alla hjärtans dag och dagen då tex rosor och andra hjärtegrejer kostar de tredubbla.
Skulle bli SÅ mycket gladare om min älskling överraskade mig med nåt på en helt vanlig dag, istället för att köpa med sig rosor, nallar eller annat bara för att det står i almanackan!
Eller så är de så att jag är alldeles för oromantisk själv =)
Jag kan mycket väl göra nåt gott att äta och mysa med min älskling på denna dag, eller köpa nåt fint till mitt lilla hjärta Elias som han gärna vill ha! Men att begära att han ska springa iväg och köpa rosor bara för att jag förväntar mig de tycker ja känns lite väl framtvingat. Men att göra nåt mysigt och vara med dom man tycker om tycker jag absolut att man ska göra, (fast de gör man väl även om det inte står i almanackan va?? =)
Min lilla skatt här hemma är iaf feberfri och i morgon är de dax för dagis igen! De där var den underligaste sjukdag ja varit med om. Dom ringde från dagis och han hade 38,5 graders feber men när ja hämtar honom är han hur glad som helst och när vi kollar febern hemma lite senare så är han feberfri.
Det är ju bestämt på dagis att barnen ska vara feberfria EN hel dag innan dom ska tillbaka igen och eftersom han hade feber på dagis så vara det bara att vara hemma idag oxå för att kolla om febern håller sig borta.
Funderade på om det kunde vara en febertopp för att vattkopporna är på G men det hoppas jag verkligen inte just nu för jag vill verkligen komma iväg i helgen på våran minisemester ju!
Ett avbrott..
Saknar sommaren, semester & att kunna umgås med mina pojkar mycket, mycket mer! Den här vintern känns rätt trist, kall och mörk just nu. Vill inget annat än att det ska bli sommar och varmt igen!
Elias bygger med lego, tv:n är avstängd, katterna utsläppta =) & jag ligger i soffan och stirrar upp i taket!
Bara få vara några minuter...
Blir bara så trött..
Att EN människa kan reta upp mig så fruktansvärt ibland! För det mesta orkar jag inte ens bry mig men ibland blir de bara för mycket och ja blir bara så trött.
Jag vet att människor förändras med tiden men nån måtta får de väl ändå vara!
Hur kan man bara glömma att faktiskt bry sig om andra?? Att ta vara på sina vänner?? Om det kanske inte alltid skulle handla om EN person jämt utan att man faktiskt ibland lyssnar på någon annan oxå, tillslut står man där alldeles ensam...
Egentligen så är de mest patetiskt...
