Provade med ALLT, absolut ingenting duger och slagen mot ansiktet blir bara fler och fler.

I nån timme försöker vi med allt för att lugna och trösta men ilskan bara växer och växer i den lilla kroppen. Ilskan blir så stor att den tar över och ingenting vi gör har nån inverkan.

Jag bryter ihop och tappar allt, hamnar i ett hörn med sorgen och känslan av maktlöshet, vad gör jag för fel ??? Vad ska jag göra som jag inte redan försökt med, Vad har hänt med min snälla lilla pojk ??

Tankarna finns inte längre, jag vet ingenting ....

Då kommer dom små fötterna trippandes genom rummet, han smyger upp i sängen, kurar ihop sig, sluter ögonen och somnar. Tillbaka till den oskyldiga lilla pojken igen ligger han där som om dom senaste timmarna inte existerat, känslan av förtvivlan byttes snabbt ut mot lyckan av att du finns hos mig !!